Taxikärringar och glada Irakier
Tantfanskapet som svarar i telefon när man bara vill åka hem till sin säng, är otrevlig. Tråkig, oinspirerad, för att inte säga elak. Jag kan inte hitta något positivt med henne. Den gnälliga attityden, jag menar, herregud, hon får ju betalt för att sitta och lyssna på folk som beställer taxi. När jag då pratar vill jag prata till punkt, och inte under några omständigheter höra taxikärringens gnäll. Hon får ju betalt för det.
Jag citerar:
"I Stockholm kan man också ringa och beställa taxi. Man möts av sur gammal fittkärring som tror att hon jobbar som specialpedagog på en mellanstadieskola - alternativt levnadstrött före detta tonåring. Som blir sura på allvar när man frågar hur lång tid det tar."En positiv sak med taxiresor är att den glada Irakiern med akademikerutbildning, doktorslegitimation och hela köret är så pass glad. Jag menar, vad har han att vara glad för? Taxitanten, får liksom lika mycket betalt, för ett lika trist jobb plus att hon slapp fly ifrån sitt land och bo i en skitig tvåa i Alby med sjutton ungar.
Den glada Irakiern är nämligen alltid lika snäll. Och när han kört till Hammarbybacken istället för Hammarby Sjöstad, låter han sådär ledsen att jag förtränger det faktum att den här taxiresan kommer att kosta mig en halv förmögenhet.
Just nu har jag ont i huvudet. Riktigt ont, är trött och seg. Jag vet inte varifrån krafterna att skriva detta inlägg kom ifrån. Men det gjorde jag. Jag är stolt. Stolt men inte nöjd som sossarna skulle sagt.
Kommentarer
Trackback
