Liggande cp-barn

Idag fick jag fick jag reda på dagens sanning.
Apropå gårdagens meningslösa inlägg där jag bashar stackars Lorenzo.

Sanningen: "man ska aldrig sparka på ett liggande cp-barn"
Det kändes ganska träffande faktiskt. Jag menar, han gjorde vad han var bra på, åka hoj och cruisa med indiansnubben. Vilken roll denne indian spelar i serien Rengade förstod jag inte under det avsnittet jag såg. Men han är cool.

I

Indianen till höger, dock utan läderställ, eller hummerbil.


Vattenpipa

Idag har jag rökt vattenpipa och lyssnat på reggae i gott sällskap. 
Jag fattar mig kort. It's nice. Vattenpipan är egentligen ganska estetiskt tilltalande. Förutom att det smakar trettioåtta gånger bättre än en vanliga cigarett. Desutom, rökare i ordets klassiska benämning, det vill säga cigarettrökare har blivit något av en andraklass-medborgare. Ser man någon som röker, ger man personen i fråga gärna onda ögat. Därför röker man vattenpipa istället och kan skylla på att man gör det av sociala skäl. Vilket man visserligen till viss del gör.

Revolution för Sommarfrihet!

Det är svårt att blogga när det är sommar. Inte bara för att jag alltid är upptagen med femtioelva saker som får mig att se bättre ut än alla andra. Men för att jag är trött. Hela tiden. Jag sover till två. Det är visserligen ganska skönt, speciellt när man inte ska jobba på sommaren, studera eller göra något annat viktigare än att sova.

Frihet är lite min grej, faktiskt. Att bara gå runt och lura, inte göra något speciellt. Det känns fint att jag i Sverige kan utnyttja min frihet på en sådan bra sak, som att lura. Kan även informera den läsare som inte existerar att jag aldrig behövt revoltera för min sommarfrihet. Men ändå, frihet, jämlikhet och brödraskap, hurra. Eller något.

Ska åka till Paris, jag gillar Paris. Montmartre för att vara exakt, det artonde arrodissemanget i norra Paris, för den som undrade. Jag gillar Montmartre, även om det ibland tenderar att bli lite väl mycket turister. Men det går ju att undvika. Min största Frankrike-merit är för i övrigt att jag har blivit misstagen för en fransman. Jag svarade på frågan jag fick på ytterst knackig franska. Det räckte förmodligen inte för att bli klassad som fransos. 

Nu undrar du obefintliga läsare förstås varför jag babblar om Paris och sommarfrihet i samma inlägg. Då säger jag revolution. Du skriker KEYWORD, jättehögt. Sedan är vi båda tysta och pratar inte mer om saken.


Den stackars person som råkar bo i huset jag fotade kan höra av sig angående upphovsrätten. Bilden var tagen senast jag var nere.



När det är sommar känner jag inte igen mig själv

Det var ett tag sen, det var ju något serverbyte, inte vet jag. Jag har varit ganska upptagen. Det här är den mest sentimentala tiden på året. Jag vet inte riktigt. Det är lite av ett mysterium varför jag blir så känslosam. I vilket fall som helst är det nästan lite småmysigt till och från, att vara blödig. Att byta sin vanliga sida mot en lite mesigare. För jag är aldrig mesig i vanliga fall, nejdå.

Äh, fan. Jag vet inte så mycket längre. Mina sommarplaner är fortfarande lite suddiga. Räknar inte med att saker reder ut sig innan det blir höst. Känns som att en hel del kommer hända innan dess också. Ibland tappar man människor, ibland hittar man nya. Så länge man inte tappar sig själv ska man vara glad, riktigt glad.

Jag är å andra sidan ganska säker på var jag har mig själv. Jag vet bara inte var alla andra är. 

Annars är det finemang, som vanligt. Sitter och lyssnar på Shout Out Louds, vet att alla redan hade dem i lurarna för ett år sen. Precis som Vampire Weekend, som var ganska stora på indiescenen redan innan de släppte sitt första album. Undertecknad var förstås efter alla andra trendiga människor. Undertecknad är ju å andra sidan inte speciellt trendig.

Nu blir det lite väl rörigt så jag låter fingrarna återkomma till tangenterna imorgon.

Tandborste

Åh, vad lätt det blir att borsta tänderna när man har lagt ner cash på en ny tandborste. Det ska vara stötdämpning, konstiga plastdetaljer och en rolig färg. Då blir jag nöjd. Jag har helt enkelt en sjuklig böjning, jag gillar tandborstar. De får gärna ha konstiga namn också, ultra, mega, super, gärna lite omotiverade X och/eller Y. Typ: nya Collgate Ultra Mega Super Fresh X2100 with patent pending refreshment system Y500.

Oh yeah, darling!

Jag och en balkong

Self Service är en bättre låt än West Coast. Studio är ett bra band. Så var det med det.
Med andra ord borde jag ändra i sommarlåtslistan, men det orkar jag inte.

För i övrigt gillar jag Miami med Tough Alliance. Mest för den fyndiga textraden "Miami, Nextosea". Pröva att säga next to sea snabbt ett par gånger.

Imorgon ska jag iväg och sola på en balkong. Vilket ska bli trevligt. Ingen skola, inget arbete, inget annat. Bara jag, några andra och en balkong.

Den tredje tråkigaste synen

Den överlägset tråkigaste synen som finns. Eller nej, Kista är tråkigare. Och den blå linjen. Men ändå, den tredje tråkigaste synen. Det måste räknas som något.

image8


Onödigt inlägg #3

Om folk kan kalla sig Fröken Lyckad kan jag väl kalla mig Herr Ordning. 
Det vore väl ungefär lika mycket brist på självinsikt.
Herr Självinsikt, det är jag.

Ett inlägg utan någon som helst funktion

Jag gillar Lilla Essingen, det är ett trevligt område. Jag gillar vattnet, och att det är nära typ. Svårare än så är det inte.
Idag hittade jag ett par gamla skor som ursprungligen är secondhand som jag kan ha till kostymbyxor, jag är nöjd. Svårare än så är det inte.

Jag hade tänkt posta en bild på mig och Lilla Essingen (till skillnad från mig och Stora Essingen som är ett helt annat kapitel...) 
Men den försvann, tror jag. I vilket fall är det för mörkt i rummet och för mycket jobbiga/vassa saker att trampa på för att hämta kameran. Det är liksom inte värt det. Mina fötter gör ändå ont efter all barfota-gång idag. Det är inte macho att gå barfota, men å andra sidan, hur jävla macho är det att blogga om inget?

-Du? Kan jag flytta på kläderna?
-Jag kan göra det.
River ner alla kläder på golvet.
-Gracias por farbror.
Därav alla jobbiga/vassa saker på golvet. Jag vet däremot inte riktigt vad det är som är vasst. Kanske ligger det en saxofon på golvet och skräpar, klassiskt problem.

Imorgon ska jag göra naturen.

Åh, vad synd det är om mig!

Jag vet inte. Det är något med sommardagar. Och då tänker jag inte enbart på de positiva delarna, som man kan skriva hyllmeter om och som alla redan vet. Utan snarare... den stora pressen! Okej, nej, så dramatiskt är det faktiskt inte. Det enda jag menar är att man inte måste vara ute hela tiden, utan måste få sitta hemma och göra inget då och då.

Min bestämda uppfattning är att jag behöver slöa minst en dag i veckan, men så fort jag gör det är det någon som kommer och tjatar! Nu överdrev jag igen, tjat är det kanske inte riktigt. Faktum är bara att så fort man går i dvala framför TV-apparaten klockan tre en onsdageftermiddag börjar folk ringa!

Herreguuuuud, vad det är synd om mig!
Lämna mig i fred, låt mig ha tråkigt framför min skärm!

Om tjatmonstrena vinner åker jag iväg och köper fler sommarkläder. Trots att jag redan har fler plagg än vad jag behöver. Åh, vad det är synd om mig. NOT!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0